Patrik Gyllanders skapande består av skönhet, fulhet och motstånd!
Vad betyder det då? Jo, i sin konst vill han ha skönheten som kan bestå av färg eller små vackra detaljer i bilderna. Men minst lika viktigt för Patrik är att det finns något fult, något som stör bilden, en förskönad fulhet. Det är här Patrik vill ha en balans. Bara vackert och snyggt blir för platt, det är här han tycker att det ska finnas en balans. Det fula eller det störande i bilden är det som gör att det blir en kontrast och spänning. Sedan vill han även ha ett motstånd, i Patriks fall så har broderiet blivit motståndet, dels för att han inte gillar när man syr i bilder, dels som ett rent fysiskt motstånd i att sy i linneduken eller i papperet.
När Patrik broderar i sina grafiska blad så finns det även en annan tanke. De grafiska bladen ska tryckas i upplaga och se likadana ut, oavsett om det är blad nr 3 eller blad nr 15, men här vill han att det ska finnas en liten skillnad. Patrik kan inte sätta nålen på samma punkt i de olika grafiska trycken, så här blir det broderade unikt för varje grafiskt blad.
Det är dessa tre ingredienser Patrik utgår ifrån i sitt skapande och i sin bildvärd. Han vill ha ett mål och en vision av hur bilden ska se ut när den är klar, men bilden måste vara under förändring både på duken och i hans huvud under hela processen. Bilden ska i sitt slutliga format helst överraska både Patrik och betraktaren.
Patrik Gyllander bygger sitt måleri av vardagens fragment. Allt infogat i ett koloristiskt spel av linjer, rutnät och mönster. Lekfullt sprider han formerna över ytan, och blandar ornament med abstraktion. Som samlare är han varsam. De svarta stygnen tecknar minnets silhuetter, medan penseldragen pendlar mellan dröm och verklighet. Samtidigt försiggår små revolter. Ett smygande surrealistiskt anslag som muntert saboterar varje försök till en alltför tillrättalagd ordning. Lågmält fogar han färg till form i en hågkomstens egen karta. Carolina Söderholm/konstkritiker och konstvetare