Lisa är en nerflyttad västgötska som har bosatt sig i Skurup mitt i Skåne. Hon har alltid varit kreativ så länge hon kan minnas och började med att göra klippdockor och sy dockkläder som barn. Målet har aldrig varit att bli konstnär, men kreativitet är lika viktigt som att äta och andas för Lisa, det ger ro i en kaotisk hjärna. När hon sitter och skapar så infinner sig nästan ett meditativt tillstånd, då hon både tappar tid och rum.
”Glädjen är stor när man får uppskattning för det man lagt ner sin själ och hjärta i och någon annan blir berörd av det man gjort, att de ser ting som man själv inte sett”.

Utöver målandet, syr hon kläder, gör om dockor, bygger naglar, gör smycken och tecknar….och ändå finns det så mycket mer hon vill lära mig.
”Just nu är jag totalt uppslukad av akvarellmålning. Gillar det för att det är ett utmanande medium där det finns många olika tekniker och sätt att använda färgen på. Det finns alltid någon ny teknik jag vill prova. Akvarell är på gott och ont ett ”opålitligt” medium, den gör lite som den vill och är svårtämjd, en utmaning jag gillar. Jag kompletterar ofta mina alster med bläck, liners, tusch och färgpennor.”

Lisa är i stort sett självlärd, hon har lärt sig av sina misstag och framgångar. Hon kommer från en familj där det konstnärliga ligger i ”generna”. Målningar varierar mellan realistiska och lekfulla alster, ibland är det Lisa som bestämmer och ibland visar färgerna vägen. Det är befriande att måla då det är kravlöst, det finns inget rätt eller fel. ”Jag skapar för min egen skull, för min egen glädje och sinnesro.”

”Det händer att man kör fast och man känner att man inte utvecklas, men jag har lärt mig att det går i vågor och helt plötsligt har man skapat något extra tilltalande. Det ger bränsle till att fortsätta utvecklas och prova nya idéer. Min stora inspirationskälla är djur och natur, den är outtömlig! Det kan kanske bero på att jag är uppvuxen på landet, mitt ute i ingenstans. Där jag tillbringade mycket av min tid i naturen och nu försöker jag att se naturen på ett barns sätt. Man såg detaljer på att annat sätt och allt var nytt och inte lika slentrianmässigt som man ser på världen i vuxen ålder. Det är ofta i de små detaljerna skönheten finns. Men jag lockas även av att få in element från Steampunken, en stil som tilltalar mig på många sätt, både färgtema, stil och ”tidsålder”.

”Jag kommer fortsätta att försöka utvecklas, både i stil och teknik. Ibland är det dock skönt att i lugn och ro gör något man känner sig ”trygg” i och bara låta händerna göra det de är vana vid utan att det krävs så mycket av hjärnan, det är då nästan som att meditera.”