Jag arbetar mest i akvarell, för att det är en omedelbar och obarmhärtig teknik som tvingar mig att vara fullständigt närvarande och skärpt. Det går dessutom relativt snabbt, vilket passar mitt temperament. Motiven hämtar jag oftast från min närmsta närmiljö, utan censur.

Erik Hårdstedt har blivit ett etablerat namn, men han har alltid levt på sin konst. Nu bygger han en ateljé i ladan på sin tomt i Uddebo. Där ska han fortsätta balansera på den slaka lina det innebär att vara konstnär. Hans verk är strama, exakta och detaljrika. Det kan vara kassettband, innehållet i hans handbagage men också gatumiljöer i en blandning mellan Borås och Göteborg.

Redan i studier av Eriks egna arbetsbord är teckenväven tät. Broschyrer, etiketter, kassettband och uppslagna tidningar ger honom tillfällen att briljera, locka fram trompe l’oeil-effekter nästan. En bok med helvetesvisionären Bosch sammankopplas listigt med en tidningsrubrik: Klonerna ger nya hitlåtar. Till och med en stillebenstudie av skafferiet förenar något euforiskt och kusligt, i ett måleri som skruvar upp vardagen till något öververkligt.

Andra verk hämtar motiv från andra världsdelar, utan att tillföra ett uns av något turistiskt eller exotiskt. Snarare framkallas en känsla av att olika verkligheter tränger in i varandra, i medvetandet, kameran eller datorn. Redan hemma kan ju bildvärlden vara globaliserad.