Säg Ulf Eriksson och många höjer på ögonbrynen. Han med kvastar av sprudlande färger. Vilda kaskader, som på något sätt ordnat sig till helt andra upplevelser av rätt näraliggande motiv. En stor dramatisk olja med förvridna, blixt och dunder, kanske berättar om straffet, den undergång som väntar. Annars är det något annat som världsmedborgaren Ulf visar upp. En återgång till något tidigare centralt i hans måleri. Det är ljusa, luftiga bilder, där cykeln berättar om tillbakablickarna. Cyklister, spelmän, utedansbana med liten orkester. Man behöver inte tala om nostalgi. Det handlar om kulturbilder.